-a
Vårat band är brutet och du håller i saxen.
13/9 - 09|
Mår så kasst just nu
Hela veckan.
Nä de va en lögn.
Vill bara bort.
Är helt slutkörd och behöver en paus
Men jag skulle aldrig klara av att försvinna nånstans
Behövs här
Även fast jag inte är välkommen
Stressad till 1000 men klarar inte av nånting.
Skiter i att folk ser mig gråta ens.
Pallar inte bry mig,
Pallar ingenting.
Vill bara komma bort något timme.
Håll om mig och hjälp mig slappna av.
Behöver det,
Bara för en kort stund.
Låt mig drömma och komma bort.
Jag lovar, jag försvinner inte för långt.
Bara jag får komma bort för någon timma.
Kramar, pussar
Gos
Trygghet
Kan du inte bara ge mig det för en kort stund?
Jag lovar, jag kommer komma tbx starkare igen
Hejsan
5/5 - 09|Dagens tankar
Hur gör man när man är tom?
Hur gör man för se sin framtid när man inte ens har en väg att gå?
Hur hittar man orken när man bara vill sova bort livet?
Hur hittar man hjälpen när man vill låsa in sig i sig själv ?
Hur hittar man rätt när t.o.m är vilse i sig själv?
Vart hittar man svaren när man inte orkar leta?
-
Bara ett barn som ingen ser.
Jag är bara ett barn som dog förtidigt.
Bara ett barn som ingen såg.
Jag är bara ett barn utan valet 'må bra'.
Bara ett barn som ingen kommer se.
Jag är bara ett barn.
Bara ett förvirrat barn.
-
Jag gick och kände ljuset i nacken så jag vände om.
Jag trodde att jag var påväg åt rätt håll då,
men jag står i mörkret och nu finns det så många ljus att jag blir förvirrad.
Solen lyser på så många vägar.
Men jag vet att vilken väg jag än väljer så når inte solens strålar hela vägen utan det blir mörkt och tillslut svart.
Vilken väg ska jag välja för kunna svänga av och ta en ny ljus väg?
Tror jag sätter mig ner här ett tag tills några ljus släckts .
27/3 - 09|
Skönt att komma här ifrån imorn
-
När du sa de där i helgen så kändes de som min framtid förstördes. Planerar vi för mycket för framtiden? Eller gör jag det? Mina mål och drömmar krossades och jag kände att jag kan inte fortsätta göra de lr vilja de, för de va med dig jag ville de, de va vi som ville de.. Jag säger alltid att jag inte blir lika kär som dom flesta andra i min ålder och jag är ständigt berädd på att de kommer ta slut, för jag vet att du kmr hitta nån mycket bättre. Men fan vilken lögn jag lever i. Visst, jag tror inte på 'levde lyckliga i alla sina dagar' och jag tror inte på sån kärlek som många gör. Men jag tror på oss. Och jag känner mig som en naiv tonåring som skriver de här. Jag känner mig precis som dom jag säger att jag inte är som,.. Men jag tog det förgivet..
Du är en trygghet som jag inte kan ta till mig av. För jag är där igen. Jag får inte känna de, för du kmr försvinna. Men de är du. Och jag hatar att jag inte kan ta åt mig av saker för det bara kmr försvinna.. Ja ni märker ju hur jag är, jag sitter och skriver att vi planerade för en framtid och jag planerade en framtid med dig, men samtidigt så skriver jag att du kmr försvinna.
Jag får ofta känslan av att du vill lämna mig, men vågar inte för du inte vill att jag ska må dåligt. Äre så, så snälla gå nu. De blir bara värre med tiden. Men äre av anledningen som du nämnde i helgen så kan vi väl försöka lite till? Känner du nå för mig fortfarande men inte orkar så snälla försök.. Men annars så är de inte värt de.
8/3 - 09|
Känns inte som nån bra dag idag,. Lr ja, de va en bra dag när jag va hos Charlie. De började när vi åkte till tekniska, stationen innan vi skulle av så gick de på jätte mkt folk och paniken kom tbx, som jag inte haft alls när jag åkte in igår,. Men de gick ganska bra att, jag försökte trolla bort den och när vi gick av så blev det ganska bra igen. Men den låg kvar, som nått irriterande i huvet och kroppen , blev inte värre, men de fanns där. Men så bytte vi till röda mot Mörby. De va lite halv mkt folk,. Men jag tänkte inte så mkt på de,.. Men min panik är lite sjuk,. Den växte fast jag inte gjorde nå och märkte inget,. Men när jag satte mig på bussen till Norrtälje så kom den,.. Mer av en psykisk attack än en fysisk.. Asså en sån där inbillnings attack, när de känns som jag skakar/inte kan andas o.s.v men ingen annan,. De är dom värsta egentligen,. Dom gör så jävla ont, och känslan är kvar resten av dagen,. Men dom syns inte så jag har hellre dom :)
7/2 - 09|Saknar mig?
Den dagen
Dagen du dog, grät jag som aldrig förr
Dagen du dog, försvann all lycka
Dagen du dog visste jag att jag aldrig skulle kunna bli glad och lycklig igen
Dagen du dog, de är dagen jag aldrig glömmer.
Mitt hjärta är dött tsm med dig. Jag lämnar dig aldrig, glömmer dig inte.
Slutar aldrig älska dig.
Nej farmor, jag skyller inte på dig. De är inte ditt fel.
11/1 - 09|
Varför fattar ingen?!
För många nätter har jag inte vågat sova, de har gått för långt igen.
Försöker ta mig igenom de men skiten blir bara värre.
Är trött på att ständigt vara på flykt, är hela tiden beredd på att ta mig bort.
Musiken är min räddning. Kan inte gå utanför dörren utan den. Måste veta var jag har den..
Vissa dagar kmr jag inte ens upp ur sängen utan att lungnat mig med musik..
Döm mig, visst. Jag bryr mig inte, jag är inte som ni och kan inte leva så.
30/12 - 08|
Hata mig för att jag lever kvar
Hata mig för att jag sårat,
Hata mig för att jag slåss,
Hata mig för att jag är kaxig,
Hata mig för att jag inte älskar
Se in i mitt hjärta,
Va ser ni?
Se in bakom masken,
va ser ni?
Se in i mitt liv,
Va ser ni?
Lyssna på min röst,
Va hör ni?
Lyssna på va ja har och säga,
Hör ni???
Ingen ser,
ingen lyssnar,
ingen förstår
Hur kunde mitt liv fylla mig me så stora sår???
Ja, god jul antar jag,..
Jag älskar dig. Saknar dig så mkt.
22/12 - 08|Jag hatar dig.
Först gjorde du henne glad genom att tro att du ville bli tsm med henne igen och sen skriver du om hur mkt du älskar Anton. Du gör verkligen allt för hon ska må dåligt va? Nu när du ser att hon är glad och lycklig med Tim måste du lägga dig i och förstöra henne mer. Hur fan tänker du? 'Fuck, såren jag gav henne har läkt. Måste ge henne nya.Hon kan ju inte få ha de bra!' Eller har jag fel? De där är nämligen de ända jag kan komma på, den ända anledningen till vrf du ska lägga dig i igen. Låt henne vara för fan! Hon klarar sig så jävla mkt bättre utan dig! Låt henne vara glad. De är fan de hon vill. Så inse de och låt henne vara! Tänk på allt du sagt, allt va lögner, jag vet. Men lär dig stå för va du säger, även lögnerna! Du fick henne att tro att de va sant, gör de till de oxå. Vill du göra henne lycklig så låt henne vara. Skulle bli så jävla mkt bättre då,.
De är fan jävlig tur för dig att vi inte träffas, för så jävla förbannad som du gör mig får mig att bara vilja smälla till allt som rör sig! Och du hade fått mer än en smäll, jag lovar. Du skulle nog kunna vara glad om du överlevt.
Fy fan va du äcklar mig. Och du äcklar väl alla andra som lever oxå z) Undra vem som är ful och patetisk egentligen z) Haha fan z) Känns inte som jag kan göra så mkt annat än skratta åt dig just nu. Lr ja, skratta och slå.
Patetiska horjävel!
Gå och låt henne bli lycklig med Tim. Hon backade och gav dig chansen att bli lycklig med Anton. Bara för de inte funkade för dig, behöver inte du strula till allt för henne.
11/12 - 08|Hata mig
Vet att allt jag skriver blir deppat, men vafan ska jag göra?! Skriver för må bra, och de är väl de som ni vill? Att jag ska ha de bra? Ni vet inte, och jag förväntar mig inte att ni ska fatta. Jag klarar inget och jag bygger upp nått fejk som får folk att tro att den dom kan saker, jo de är jag. Men jag kan inget. Kan inte ens sova en hel natt längre. kan inte åka buss, klarar knappt att gå i skolan. Och om folk frågar om de jag skrivit så tystar jag bara ner de. 'Nä men de är inte riktigt så farligt. De bara känns så just då och så överdriver jag' lr nå sånt säger jag. Vill inte att folk ska veta. Vill att alla ska tro att jag har de bra. Vill inte att folk ska tycka synd om mig lr känna medlidande lr så. Känna press på sig själva för hur dom kan hjälpa. Så varför skriver jag ut de på bloggen där folk kan läsa och inse? Och hur fan kan jag skriva ut de där? Då har jag ju inget att skylla på längre. Fast jag kommer nog dra samma sak då igen. De här är bara nått jag skriver för de va så just nu. Men vafan är felet på mig?! Om de är så just nu så är de ju så! De är väl självklart! Hatar allt de här. Vill inte skriva mer nu. Vad mer kommer jag skriva ut som jag vill hålla in men som växer så mkt att jag måste få ut de?! Klarar inte av nått. Allt blir för stort för snabbt och då är tagnenterna min ända vän,. Skriver ut de på bloggen och får andra att må dåligt över mina problam. Jävla misslyckad människa man är!
Vill ni inte att jag ska ljuga om de jag skrivit så ta inte upp de. På bloggen kan jag vara ärlig mot mig själv och alla anda. Men de stannar där.
11/12 - 08|
Att du inte märker hur jag mår
att du inte ser när jag fäller en tår.
Nu har jag brustit ut i gråt
för jag ser hur du beter dig åt.
Vart du i livet än vänder
Har du nu ingen som kramar dina händer.
Din kärlek för henne plötsligt försvann
medans hennes kärlek för dig evigt brann.
Vänner betyder nu inget mer
vad hände igentligen mellan er?
Vi alla skiter i vad du med livet gör sen
för du nu förlorat din bästa vän.
Fredrik Ranemyr
2/12 - 08|Jag hatar att paniken styr mig
Nu har jag kommit in i en ny sån där period när nästan allt jag tänker på är min panikångest och allt blir bara jobbigt. Jag kan inte ens läsa om de utan att de känns som jag kommer få en attack,.. Vet inte vad som är fel. Allt är bara skit och jag känner mig tom. Just nu sitter jag och funderar på om jag bara ska ta och radera allt jag skriver och bara le och säga att allt är bra. Vet inte vrf de blir så, för jag vill ju skriva, vet att de är bra. Men nått i mig säger att de är ingen idée. Vet att de inte är jag, lr jag hoppas de inte är jag för i så fall sitter jag här och säger emot mig själv,.
Just nu känns de bara som jag vill ramla ihop och börja gråta. De gör så jävla ont! De känns som nått borrar sig genom skelettet på mig, vet inte riktigt hur jag ska beskriva de, men de gör jätte ont i hela kroppen, och de känns som nått kryper i skelettet. har ilningar i benen och armar och de känns som nån häller massa iskallt vatten över mig hela tiden. Och så skakar jag och har svårt att andas. Hjärtklappnig och allt skit,.. Men de känns inte som en attack. Utan mer som om attacken bygger upp sig och samlar på sig all kraft jag har och sen kommer den slå till. Ungefär som de känns när jag sitter på bussen eller innan en redovisning eller alla dom där ställena/sakerna. Vet inte var jag ska ta vägen för jag kan inte sitta kvar här och skriva,.. Ni som aldrig haft en attack vet inte vad jag snackar om, och jag vet att ni inte fattar vad jag berättar om,. Men just nu så fortsätter jag bara skriva för få de här att sluta. Ja, jag vet att jag precis skrev att de ända sättet att få de att sluta är att gå här, men de är så de känns när jag sitter på bussen oxå, och den går jag inte av. Jag vet att de måste ju ta slut nån gång och de spelar ingen roll om de är i en jätte attack, lr bara en lite lr ingen alls. Jag vill inte att paniken ska få bestämma vad jag ska göra och inte. Den kan ju knappast bli bättre av de. Även om de känns så för stunden.
Men nu måste jag sluta. Har inte så mkt mer att skriva just nu ändå..
1/12 - 08|Allt och inget
Nä nu sk ajag vinte vara sån.. Jag har varit duktig idag. (säger vi).. Början av dagen va lite sådär.. Hade många konstiga attacker som jag knappt fattar att de är attacker innan jag tänker på alla symtom och allt sånt.. Hade oxå många små jobbiga. MEn innan jag gick på bussen så kände jag att de högg till i hjärtat och de gjorde så jävla ont.. Och smärtan höll i sig.. Vet inte hur jag ska förklara de, men jag fick verkligen ett tryck mot hjärtat som inte släppte och de blev bara värre och värre.. Vet inte om man kan säga att ett tryck blir värre, men ni fattar :) Och när de börja göra riktigt ont så blev de jobbigt att andas.. Kändes som nån typ hade ett snöre och lindade de runt luft strupen och drog till. Och då började jag få stickningar i armarna och skakade lätt. Men jag tog bussen iaf. Jag är ju sån att jag inte vill att paniken ska styra. Och numera sätter jag mig ju långt från dörrarna på bussen och håller hårt i telen med ena handen och mp3'an med andra så jag inte ska bara rusa ut. Är jag i Sthlm så brukar jag gå av när de blir för mkt, jag vet ju att de kommer en ny buss efter några minuter.. Men när jag är på väg hem lr till skolan så går de ju bara bussar kl 10 och 15 så isf måste jag gå hela vägen hem. Men känner mig ofta bättre oxå om jag suttit kvar och låtit attacken gå över eller klara att hålla emot när jag känner att jag måste av. Många (alla i stort sett) gånger så är de ju så jävla jobbigt men de kan jag klara. Men man känner sig ju inte så där jätte stolt och glad efter varje gång om man lyckats för attacken blir ju så mkt värre när man sitter kvar och känslan sitter kvar i kroppen så länge efter så när attacken är över så är de ju 'efter-ångesten' man måste ta tag i. Och den sätter sig fast och sitter gärna kvar hela dagen och jag undviker hellst att tänka på de efter,. Men jag tkr jag blivit ganska bra på att dölja mina attacker, de kanske är för jag inte får så jätte stora om jag inte är helt själv,.. Men kan jag bara spänna mig tillräckligt (lr hur jag nu lyckas) så de inte syns så bryr jag mig inte om alla hör lr nått,.. Skulle jag va me polare och få en attack så för söker jag ju dölja ljudet oxå.. Vet inte vrf de har livit så att jag inte vill ha attacker bland folk jag känner,.. Men jag tror inte folk vet hur dom ska reagera,.. T.ex om jag med min dåliga kondis är med Beck och blir andfåd får hon nästan panik och halv skriker 'Va äre? får du en panikångest attack?!' Hihi min gows :) <3 Jag undrar vad hon skulle göra om jag faktiskt fick en z)
Menmen,.. de va ju inte de här jag skulle skriva om z)
När jag kom hem gick jag ut med Wilma 1½timma medan jag messade med Steph och när jag kom hem igen så kolla jag på tv, höll på med syrrans julklapp och snacka med Charlie. Och sen åt jag. Och nu sitter jag fast här :) Haha de va väl ungefär samma mening som jag började inlägget med z)
Ni får berätta sen om Johanna gjorde ett bra jobb eller om jag ska sparka henne ;) Hon kommer nog skriva när alllt är klart :)
29/11 - 08|Kopierat från Shortys blogg
Jag tror aldrig man blir av med panikångest jag tror bara man lär sig hantera den så man kan leva normalt. jag måste försöka bli av med deprissionerna oxå.
det är så kul att må hur bra som helst sen helt plötsligt bara känna en sån meningslöshet att man funderar på att ta sitt liv? och sedan gråta floder hur många nätter i rad som helst?
det konstigaste är att jag oftast inte vet varför jag är ledsen då heller.
det behöver inte vara något speciellt det kan bara komma utan förvarning.
nej det är ingen höjdare kan jag säga, fy fan.
Så jag är rätt stolt att jag en än gång lyckades åka tåg :D
det känns ungefär som min födelsedag varje gång jag klarar någonting stort :D
Andra ser det som en baggatell och man kan inte direkt förvänta sig att människor ska förstå.
Saker som är små för andra kan vara stora för mig och andra med samma sjukdom.
jag uppskattar vissa saker mer nu än innan jag blev sjuk... som nu tex att åka tåg haha :D
jag uppskattar att jag ens kan gå utanför dörren, skitsamma om det regnar eller snöar eller är sol... jag har aldrig uppskattat världen så mycket som jag gör dom gångerna jag klarar av mina attacker.
Fast jag åker ju aldrig tåg, men jag känner mig verkligen som en 3 åring på julafton bara jag kan sitta 20 min på en buss utan attack.
