Ja, nu sitter man här igen.. De säger väl väldigt mkt om mitt liv..
Nä nu sk ajag vinte vara sån.. Jag har varit duktig idag. (säger vi).. Början av dagen va lite sådär.. Hade många konstiga attacker som jag knappt fattar att de är attacker innan jag tänker på alla symtom och allt sånt.. Hade oxå många små jobbiga. MEn innan jag gick på bussen så kände jag att de högg till i hjärtat och de gjorde så jävla ont.. Och smärtan höll i sig.. Vet inte hur jag ska förklara de, men jag fick verkligen ett tryck mot hjärtat som inte släppte och de blev bara värre och värre.. Vet inte om man kan säga att ett tryck blir värre, men ni fattar :) Och när de börja göra riktigt ont så blev de jobbigt att andas.. Kändes som nån typ hade ett snöre och lindade de runt luft strupen och drog till. Och då började jag få stickningar i armarna och skakade lätt. Men jag tog bussen iaf. Jag är ju sån att jag inte vill att paniken ska styra. Och numera sätter jag mig ju långt från dörrarna på bussen och håller hårt i telen med ena handen och mp3'an med andra så jag inte ska bara rusa ut. Är jag i Sthlm så brukar jag gå av när de blir för mkt, jag vet ju att de kommer en ny buss efter några minuter.. Men när jag är på väg hem lr till skolan så går de ju bara bussar kl 10 och 15 så isf måste jag gå hela vägen hem. Men känner mig ofta bättre oxå om jag suttit kvar och låtit attacken gå över eller klara att hålla emot när jag känner att jag måste av. Många (alla i stort sett) gånger så är de ju så jävla jobbigt men de kan jag klara. Men man känner sig ju inte så där jätte stolt och glad efter varje gång om man lyckats för attacken blir ju så mkt värre när man sitter kvar och känslan sitter kvar i kroppen så länge efter så när attacken är över så är de ju 'efter-ångesten' man måste ta tag i. Och den sätter sig fast och sitter gärna kvar hela dagen och jag undviker hellst att tänka på de efter,. Men jag tkr jag blivit ganska bra på att dölja mina attacker, de kanske är för jag inte får så jätte stora om jag inte är helt själv,.. Men kan jag bara spänna mig tillräckligt (lr hur jag nu lyckas) så de inte syns så bryr jag mig inte om alla hör lr nått,.. Skulle jag va me polare och få en attack så för söker jag ju dölja ljudet oxå.. Vet inte vrf de har livit så att jag inte vill ha attacker bland folk jag känner,.. Men jag tror inte folk vet hur dom ska reagera,.. T.ex om jag med min dåliga kondis är med Beck och blir andfåd får hon nästan panik och halv skriker 'Va äre? får du en panikångest attack?!' Hihi min gows :) <3 Jag undrar vad hon skulle göra om jag faktiskt fick en z)
Menmen,.. de va ju inte de här jag skulle skriva om z)

När jag kom hem gick jag ut med Wilma 1½timma medan jag messade med Steph och när jag kom hem igen så kolla jag på tv, höll på med syrrans julklapp och snacka med Charlie. Och sen åt jag. Och nu sitter jag fast här :) Haha de va väl ungefär samma mening som jag började inlägget med z)

Ni får berätta sen om Johanna gjorde ett bra jobb eller om jag ska sparka henne ;) Hon kommer nog skriva när alllt är klart :)