Nu har jag kommit in i en ny sån där period när nästan allt jag tänker på är min panikångest och allt blir bara jobbigt. Jag kan inte ens läsa om de utan att de känns som jag kommer få en attack,.. Vet inte vad som är fel. Allt är bara skit och jag känner mig tom. Just nu sitter jag och funderar på om jag bara ska ta och radera allt jag skriver och bara le och säga att allt är bra. Vet inte vrf de blir så, för jag vill ju skriva, vet att de är bra. Men nått i mig säger att de är ingen idée. Vet att de inte är jag, lr jag hoppas de inte är jag för i så fall sitter jag här och säger emot mig själv,.

Just nu känns de bara som jag vill ramla ihop och börja gråta. De gör så jävla ont! De känns som nått borrar sig genom skelettet på mig, vet inte riktigt hur jag ska beskriva de, men de gör jätte ont i hela kroppen, och de känns som nått kryper i skelettet. har ilningar i benen och armar och de känns som nån häller massa iskallt vatten över mig hela tiden. Och så skakar jag och har svårt att andas. Hjärtklappnig och allt skit,.. Men de känns inte som en attack. Utan mer som om attacken bygger upp sig och samlar på sig all kraft jag har och sen kommer den slå till. Ungefär som de känns när jag sitter på bussen eller innan en redovisning eller alla dom där ställena/sakerna. Vet inte var jag ska ta vägen för jag kan inte sitta kvar här och skriva,.. Ni som aldrig haft en attack vet inte vad jag snackar om, och jag vet att ni inte fattar vad jag berättar om,. Men just nu så fortsätter jag bara skriva för få de här att sluta. Ja, jag vet att jag precis skrev att de ända sättet att få de att sluta är att gå här, men de är så de känns när jag sitter på bussen oxå, och den går jag inte av. Jag vet att de måste ju ta slut nån gång och de spelar ingen roll om de är i en jätte attack, lr bara en lite lr ingen alls. Jag vill inte att paniken ska få bestämma vad jag ska göra och inte. Den kan ju knappast bli bättre av de. Även om de känns så för stunden.

Men nu måste jag sluta. Har inte så mkt mer att skriva just nu ändå..