Jag älskar dig. Jag älskar dig så himla mkt,. Förlåt för jag inte visar de,..
När du sa de där i helgen så kändes de som min framtid förstördes. Planerar vi för mycket för framtiden? Eller gör jag det? Mina mål och drömmar krossades och jag kände att jag kan inte fortsätta göra de lr vilja de, för de va med dig jag ville de, de va vi som ville de.. Jag säger alltid att jag inte blir lika kär som dom flesta andra i min ålder och jag är ständigt berädd på att de kommer ta slut, för jag vet att du kmr hitta nån mycket bättre. Men fan vilken lögn jag lever i. Visst, jag tror inte på 'levde lyckliga i alla sina dagar' och jag tror inte på sån kärlek som många gör. Men jag tror på oss. Och jag känner mig som en naiv tonåring som skriver de här. Jag känner mig precis som dom jag säger att jag inte är som,.. Men jag tog det förgivet..
Du är en trygghet som jag inte kan ta till mig av. För jag är där igen. Jag får inte känna de, för du kmr försvinna. Men de är du. Och jag hatar att jag inte kan ta åt mig av saker för det bara kmr försvinna.. Ja ni märker ju hur jag är, jag sitter och skriver att vi planerade för en framtid och jag planerade en framtid med dig, men samtidigt så skriver jag att du kmr försvinna.
Jag får ofta känslan av att du vill lämna mig, men vågar inte för du inte vill att jag ska må dåligt. Äre så, så snälla gå nu. De blir bara värre med tiden. Men äre av anledningen som du nämnde i helgen så kan vi väl försöka lite till? Känner du nå för mig fortfarande men inte orkar så snälla försök.. Men annars så är de inte värt de.