Saknar helt motivation till allt. Vill inget. Låt mig bara va! Jag klara inte ett skit. Attack efter attack hela dagarna, nätterna oxå,.. Hur ska jag få stopp på de här?! Ska jag ge upp och låta paniken styra så jag slipper alla attacker? Ska jag sluta åka buss/tåg liknande? Jag kommer slippa så jävla många attacker på de! Men samtidigt vet jag att om jag slutar så blir de bara värre. Men jag kan väl bara slippa nån gång ibland? De skulle vara så jävla skönt. Låt mig få hoppa över livet! Jag vill inte ! Låt mig leva dom bra stunderna. Fan va bra man haft de då. När allt som hände i ens liv va bara bra. Men jag vet att jag aldrig kommer få ha de så. Ju bättre jag mår, ju större attacker kommer komma efter. Så får jag ett år av lycka får jag minst fyra av olycka och panik. Ska de vara så?! Ska man behöva ha de så här varje jävla dag?! Jag är ju fan rädd för att må bra ! De är sjukt! Hatar de. De kommer aldrig bli bättre. Blir bara värre och de finns inget jag kan göra åt de än vad jag redan gör.

Vet att allt jag skriver blir deppat, men vafan ska jag göra?! Skriver för må bra, och de är väl de som ni vill? Att jag ska ha de bra? Ni vet inte, och jag förväntar mig inte att ni ska fatta. Jag klarar inget och jag bygger upp nått fejk som får folk att tro att den dom kan saker, jo de är jag. Men jag kan inget. Kan inte ens sova en hel natt längre. kan inte åka buss, klarar knappt att gå i skolan. Och om folk frågar om de jag skrivit så tystar jag bara ner de. 'Nä men de är inte riktigt så farligt. De bara känns så just då och så överdriver jag' lr nå sånt säger jag. Vill inte att folk ska veta. Vill att alla ska tro att jag har de bra. Vill inte att folk ska tycka synd om mig lr känna medlidande lr så. Känna press på sig själva för hur dom kan hjälpa. Så varför skriver jag ut de på bloggen där folk kan läsa och inse? Och hur fan kan jag skriva ut de där? Då har jag ju inget att skylla på längre. Fast jag kommer nog dra samma sak då igen. De här är bara nått jag skriver för de va så just nu. Men vafan är felet på mig?! Om de är så just nu så är de ju så! De är väl självklart! Hatar allt de här. Vill inte skriva mer nu. Vad mer kommer jag skriva ut som jag vill hålla in men som växer så mkt att jag måste få ut de?! Klarar inte av nått. Allt blir för stort för snabbt och då är tagnenterna min ända vän,. Skriver ut de på bloggen och får andra att må dåligt över mina problam. Jävla misslyckad människa man är!

Vill ni inte att jag ska ljuga om de jag skrivit så ta inte upp de. På bloggen kan jag vara ärlig mot mig själv och alla anda. Men de stannar där.