Vafan har jag att leva för? Förlåt men det är en sån dag nu,. Jag vet att jag har massa men allt känns så värdelöst nu.
Jag sitter och planerar framtiden för jag måste ha ett mål att kämpa till. Men vafan? Jag måste kunna leva nu. Livet är nu! Jag kan faan inte leva i nån jävla fantasi värld och vänta på livet. Hur jävla patetisk är man inte? Fyfan va man kan hata sig själv. Allt jag hade att leva för togs ifrån mig och nu är jag kvar här. Jag lever för ett liv jag inte kan leva än. Fyfan vilken människa jag är. Jag sitter här o klagar som jag har världens problem och bryr mig inte alls om att de är alla andra som har det värre för nu mår jag dåligt och det bara skriker jag ut. Det är ganska lätt att fatta att jag hatar mig va?! Det är hemskt att man är en sån människa. Så självisk och hemsk. Fyfan på mig själv asså.
Lever i framtid för slippa se allt som händer nu. Som om världen kmr vara så perfekt då eller att jag kommer må bra då.
Hejdå.