du har ljugit för mig å försökt att få andra att tro att de du sa va sant,
nu står ja på en smal kant,
igen,
redo att hoppa å få mig själ ren igen,
men ja tänker att som man bäddar får man ligga,
å jag försöker leva mitt liv i trygghet,
men de va nån i mitt hjärta som slet,
å drog upp allt ja förträngt,
känns som ett ankare någon sänkt, allt e alltid så spänt,
som ja känner nu har ja aldrig känt,
jag e bara ett barn me stora sår,
varje natt fäller ja tårar,
utan att någon märker,
å ja tänker,
om jag försvinner nu e jag glömd om en vecka,
för i mig och i er finns en stor läcka,
som mitt självförtroende aldrig kommer täcka,
jag gömmer min bakom mina kläder,
min attityd i mitt inre,
för de ja va finns inte längre,
sparka mig, slå mig,
sätt en pistol mot mitt huvud o tryck av,
hela mitt liv e inom en viss ram,
som jag måste lyda till punkt o pricka,
flera gånger i mitt liv har jag haft lust å sticka,
känns som om jag sitter i ett fängelse me tjocka galler,
inte undra på att jag faller,
jag vill inte vara beroende av er,
tro va du vill men jag ser,
jag har alltid jämfört mig me andra,
men folk säger,
'skit i de de gör desamma',
jag kan inte fortsätta så här,
jag e redan stämplad som sär,
som ett jävla problem barn som inte har nått,
för jag har aldrig kunnat stått,
på mina egna ben,
å jag e alltid sen,
i skallen e jag trög, j
a flög,
o flyger på svarta moln,
alla tycker jämt att jag e ett jävla spån,
ja trodde att mitt liv hade vänt,
ta mitt liv,
ta mitt hjärta,
ta min själ ,
ta allt jag har,
jag har ändå inget kvar…