Så här på kvällen kan jag inte tänka alls
allting blir till kaos, kan inte andas - jag når inte fram
Nu gråter jag rätt ofta - men bara när jag är ensam
tagit plats i min soffa nu allt för ofta
för sängen den är för stor nu när du är borta
finns inget du och jag med nån -
saknar tanken på att slippa somna ensam varje kväll -
varje gång - som jag tänker på ett lyckligt slut så gråter jag mer
Och jag vet inte - det kanske låter fånigt för er
men det är bara jag, och jag kan inte ändra mig
Så man får välja om man hata eller älska det
jag lever för mina vänner, men min farmor först och främst
aldrig med mening försökt å förställa mig som störst o bäst
Vill bara va med mina nära , göra det jag älskar
och om någon kan älska mig - jag sparar dig en stjärna

Lyssnar på det ensamma tågljudet i natten
Blickar ner - ser mitt ansikte från månljuset i vattnet
Vi har alla en mening men vad är min ?
Ska jag må såhär länge till?
Tanken på att lämnas här ensam
gör att jag tvekar på ordspråket "älska din nästa"
för det borde inte bränna i hjärtat så som det gör
en förödande smärta - jag har sänkts av den känslan
Jag vill bara till att skapa kärlek där jag lever
men det är inte lycka som jag ser där i min spegelbild
somliga tror att allting löser sig till slut
men om det är så jävla enkelt - låt det lösa sig NU
jag är så trött på att gråta, tömmas på tankar
fälla så många tårar att jag glömmer att andas
men det döljs under lampan som har slocknat ikväll
Ibland så mår jag såhär - knappt att jag orkar va mig

Texten är tagen från Baso (www.baso.se)